Kapitalismen, sa Lars Ohly, kanske fungerar kanske bra i teorin, men den fungerar inte i praktiken. Det var ju fyndigt sagt av Lars Ohly och någon borde ha kommit på den varianten tidigare med tanke på hur ofta välmenande liberaler velat trösta oss med vänstersympatier med orden: ”Kommunismen fungerar kanske bra i teorin, men den funkar inte i praktiken.”
Nej, kommunismen bygger på att människan innerst inne är god och i första hand tänker på kollektivets bästa och sådan är inte människan. Ett samhällssystem måste ta hänsyn till att människan är egoist och värnar om sig själv och sin närmaste familj i första hand. Kapitalismens grundbult är just egoismen och alla kollektiva hänsyn som tas, görs därför att de ytterst gynnar mig och min familj. Till detta kommer demokratin med majoritetsbeslut där kapitalismen kan regleras eftersom den annars kan bli väl utmanande. Från liberalt håll heter det emellertid att marknaden skall regleras så lite som möjligt. Klåfingriga politiker skall inte säga vad som är bra eller dåligt för människorna. Den osynliga handen skall balansera tillgång och efterfrågan så att alla blir lyckliga. Men, det är precis som Lars Ohly säger, det kanske ser fint ut i teorin, men det fungerar inte i praktiken.
Detta säger han förstås med tanke på problemen på finansmarknaden, men det finns ju många andra exempel på kapitalismens problem i praktiken. Historiskt bygger t ex kolonialismen och slavhandeln på kapitalistiska principer och i nutid ser vi hur produktionen, som vi nu förlägger till låglöneländer, skapar barnarbete, utnyttjar personal med låga löner, skapar dålig arbetsmiljö och miljöproblem, som t ex läkemedelsföretaget som sköljde ut mängder med farliga substanser i intilliggande vattendrag i Indien. Hos oss ökar klasskillnaderna och kravallerna i London pekar på enorma skillnader i människors livsvillkor. En intressant analys av händelserna i London av Kenan Malik finns på följande länk. Länders budgetproblem skall lösas genom nedskärning i de offentliga utgifterna, vilket i första hand slår mot de som har det sämst ställt. I Sverige sker det genom åtgärder mot sjuka och arbetslösa. Att det blir protester i Grekland beror ju på att nedskärningarna drabbar de vanliga medborgarnas skolor och sjukvård, medan de som seglar omkring i lyxbåtar själva kan köpa sig den service de behöver och inte är beroende av de offentliga medlen. Nej, det är inte tal om att de skall ta sin del av bördan och bidra till de offentliga finanserna genom skattehöjning. Samma gäller nu i USA. Intressant är dock att notera att när det gäller USA så har till och med liberala Sydsvenskan blivit förespråkare för skattehöjningar – i USA förstås, inte i Sverige eller Grekland.
Alla liberaler är emellertid inte så inkännande att de tröstande talar om skillnaden mellan kommunismens teori och praktik. Nej, för Birgitta Olsson (FP) gäller att kommunismen döms uteslutande efter dess praktik och alla kommunistiska partier döms efter Sovjetkommunismens måttstock, till och med kommunister som ingår i Sydafrikas regeringskoalition. Hon påpekar att när hon föddes 1975 var en tredjedel av EU:s nuvarande medlemma kommunistiska regimer och att de nu alla är stabila marknadsekonomier. För fullständighetens skull kanske hon skulle ha nämnt att det också fanns ett par fascistiska diktaturer och en militärdiktatur i Europa när hon föddes. Det var inte så mycket bevänt med demokratin på den tiden. Sedan kanske hon kunde ha nämnt att det inte bara kommer ut gulligull från de fallna kommunistiska staterna. Visst ser man väl med skepsis på utvecklingen i Ryssland, visserligen inte EU-medlem men ändå, och rasistiska inslag i Ungerns politik och hur romer behandlas i Rumänien, bland annat. Arne Bengtsson skriver i DN om oligarkväldet och korruptionen i Lettland. Visserligen skall dessa företeelser kanske inte jämföras med Stalins utrensningar, men det kan ju vara klädsamt med någon lite brasklapp. Men det är väl så att politiker inte kan tillåta sig att vara för detaljerade. Breda penseldrag skall det vara. Kommunism = dåligt och kapitalism så kallade demokratiska marknadsekonomier = bra.
Sanningen är väl att verkligheten är så diversifierad och dynamisk att ingen av ismerna kan ge en heltäckande lösning på hur samhället skall styras. Det behövs nog en soppa med flera ismer som kan komponeras fortlöpande och anpassas till den rådande situationen. Visst behöver individen frihet men en dos solidaritet, som kanske inkräktar på den individuella friheten, är också nödvändig. I sanningens namn skall sägas att Birgitta Olsson faktiskt nämnde ordet solidaritet i sitt sommarprogram. Jag hajade till när jag hörde det, men hon är nog rätt ensam om att våga uttala det i alliansen. Och visst behövs det löneskillnader för att motivera ansträngningar i samhället, men de skillnader vi ser idag är helt oproportionerliga. Bara i Region Skåne, en offentlig organisation, har vi nu ett lönespann på 10 gånger. Helt oförsvarligt. Det är dessutom inte enbart ökad lön som ger motivation till arbete.
