Visst finns det en slags likhet mellan Juholts förlåtturné och den förlåtfärd som Karl-Bertil Jonssons pappa tvingar Karl-Bertil att göra, när han kommer på att sonen stulit paket på posten. Ja, ännu värre är ju att han inte stulit dem för egen del, utan för att ge dem till de fattiga. ”Har jag närt en kommunist vid min barm?” frågar den förtvivlade pappan. Förlåtfärden utvecklas ju, som vi vet, till en succé. ”Det var då en välgärning” säger en av de bestulna och så småningom börjar pappan befrias från sina skuldkänslor och utbrister till slut ”Jag känner att situationen kräver att vi utbringar ett leve för Karl-Bertil”.
Juholt inleder med att skudda sig i stoftet och ber så mycket om förlåtelse. Pressens dom är hård och drevet går. VU kräver att Juholt skall resa runt och säga förlåt. Han åker runt och säger förlåt till partiets medlemmar. Efter ett tag har media annat att syssla med, drevet har tystnat. Det visar sig då att han inte längre säger förlåt i sina tal till medlemmarna och ännu längre fram kan man höra Juholt själv säga: ”Jag ångrar att jag sade förlåt”. Undrar vad VU nu anser att situationen kräver – ett leve?.
